Estetik i en hållbar framtid

Igår var det äntligen dags för konferensen Förskola21 – en så viktig mötesplats för inspiration och kompetensutveckling inom förskolan, anordnad av Meet in Grid för andra året, den här gången på Münchenbryggeriet. Och jag hade förmånen att få bidra som föreläsare med föreläsningen Estetik i en hållbar framtid!

Upprinnelsen till föreläsningen var mina egna funderingar hur vi som pedagoger kan möta barnen i klimatfrågan. Pedagoger i förskolan har den stora förmånen och enorma möjligheten att bidra positivt till barnens framtid. Och det känns så viktigt att vi tar tillvara på det. De här frågorna var min utgångspunkt:

Här kan du ladda ner hela föreläsningen som PDF.

Jag tänker att alla har möjlighet att bidra från sitt håll och detta är mitt bidrag utifrån min konstnärliga horisont och mitt starka beroende av Naturen.

Tack till Katinka Vikingsen, projektledare för Förskola21, som förstår kreativitetens och konstens sprängkraft och som gav mig förtroendet. Kolla gärna in appen Förskola21 där du kan hitta massor av kompetensutveckling!

Tack till alla er som lyssnade! Hoppas att föreläsningen kan inspirera till fortsatt arbete med de estetiska språken tillsammans med naturen.

Berätta gärna hur det går! Eller hör av dig med dina egna tankar.

Vad är ett blad?

Det digitala möter det estetiska. En workshop tillsammans med Kvasar Makerspace i estetiska och digitala lärprocesser.

I en estetisk och digital lärprocess möter vi 20 pedagoger från förskolan för att undersöka blad.

I tisdags var bilen fullastad med material som tusch, ritkol, pennor av olika kvalitet, lera, svarta, vita, stora, små papper, wifi-puck (digitalt mikroskop), ficklampor, musik och framförallt massor av BLAD. Det var tidig morgon och mitt uppdrag var en workshop med pedagoger i Sundbybergs stad tillsammans med Amanda Edin och Pelle Falk från Kvasar Makerspace. Syftet var att föra in undersökandet av wifi-pucken i en estetisk läroprocess. En spännande utmaning!

Vad är ett blad? Jag mötte 20 förväntansfulla pedagoger som tog sig an frågan från alla tänkbara vinklar som jag erbjöd. Min tanke var att deltagarna skulle se på ett blad precis som ett barn ser på bladet för första gången. Vad gör barnen, frågade jag. Svaret blev naturligtvis att barnen känner på bladet, luktar på det, smakar, tittar och kanske skakar på det för att höra om det låter. Ja, där började vi undersökandet. I sinnena. Testa själv att blunda och låt handen och fingrarna undersöka bladet.

De estetiska materialet jag valt gick i en svart/vit grafisk stil. Detta för att pedagogerna lättare skulle kunna fokusera på strukturer, linjer, mönster, ytor i bladet och kunna jämföra olika blad.

Med mikroskopet kunde de förstora både bladets strukturer och de strukturer som uppstod när de använda de estetiska materialen. Det blev en flerdimensionell syn på vad ett blad är med många upptäckter, bl a fastnade en bladlus på film, strukturer och mönster i bladen såg ut som jorden uppifrån när vi tar hjälp av Google Earth. En pedagog konstaterade att vi hade jobbat med hela läroplanen när vi var färdiga.- I det lilla enkla kan allt rymmas. En annan pedagog upptäckte att när hen ritade av det förstorade bladet blev hen tvungen att titta noggrannare på hur det verkligen såg ut. De estetiska materialen och de digitala understödde verkligen varandra i undersökandet av Vad är ett BLAD.

Här nedan kan du se de övningar vi arbetade med, en materiallista och referenser att lära mer. Testa – och berätta gärna hur det gick!

https://tuvhav.files.wordpress.com/2019/09/workshop-blad.pdf

Estetik i förskolan på SETT2019

Att få föreläsa på SETT dit SkolSverige vallfärdar varje år kändes stort. Och att få tala om det mitt hjärta bultar för kändes större. Att känna efteråt att det här gick nog bra i alla fall, kändes bultande störst. För visst vill vi göra skillnad. Då kan den den där malande rädslan för att misslyckas slänga sig i väggen. Tack alla som kom och lyssnade! Här kommer min föreläsning som PDF från min Power Point.

estetik-i-focc88rskolan-eva-tuvhav-gullberg.pdf

Vad händer i ateljén?

Samma lyckokänsla infinner sig varje gång jag går uppför stigen till den mäktiga byggnaden på bergets topp. En fästning med metertjocka väggar. Och hör och häpna en vallgrav. Nedanför breder Stockholms skärgård ut sig med hav, öar och måsar. Här i Ateljéhuset Redutten har jag min ateljé.

Ateljén är min skaparverkstad. Här samsas lera, dockhuvuden, lim, vax, saxar, batterier, makey-makey, muttrar, ekollon, slagmetall, motorer och borrar. De ligger där snällt tills jag behöver dem.

Boken Make Ink gav mig i höstas en kreativ kick att tillverka tusch av allt jag kunde hitta i naturen. Det bubblade, luktade, hälldes upp på glasflaskor i min ateljé. Jag var alkemist, häxa och uppfinnare – allt på samma gång. När första snön la sig övergick jag till att testa digital teknik med konstnärliga ambitioner varvat med att lyfta fram sköra embryon till smycken av spetsduk.

Konstnärliga processer har sin egen logik som jag förstår först efteråt. Under tiden är det bara att lyssna och lyda infallen, ett kreativt flow där tid och rum upphör. I den kreativa väven ingår också tvivel, sorg och sårbarhet. Mörkret ger sig tillkänna när kreativitetens strålkastare är påslagna.

Lägger slagmetall på ett lerhuvud.

Genom egen erfarenhet vet jag att det konstnärliga kan vara livsavgörande. Jag vill kunna förmedla det till andra med alla till buds stående medel; vetenskapliga argument, konst, praktik och erfarenhet. Därför tar jag tåget till Kalmar och Linnéuniversitetet en gång i månaden. Kursen Digitala och analoga berättelser är min fortbildning i estetik.

I ateljén surrar därför uttryck som mediering, distribuerad design, mimetiska principer och narrativ fiktion som får min hjärna att ömsom skrynkla ihop sig till ett russin och ömsom slå volter av glädje. Mellan de teoretiska resonemangen vrålar från högtalaren Lady Gaga, Amy Winehouse eller Freddy Mercury till min kropp: DANSA! Teorierna behöver dansa för att jag ska förstå.

Vissa saker processar jag över långa tidsspann som t ex min medverkan i Förskola21,  Förskolepodden – vi pratar förskola  eller som SETT-mässan i april. Det är egentligen så ofattbart läskigt (och roligt) att det hela behöver värka fram över tid. Jag ska föreläsa om Estetik i förskolan på SETT men också ha en slags ateljé där. Nu går jag och samlar stoff till föreläsningen och funderar hur jag ska utforma platsen där andra ska få uttrycka sig. Idag köpte jag 1380 svarta prickar och en prickig tunika. Hoppas de kan komma till användning.

Tio av de tjugo konstnärerna här på Redutten är involverade i ett Skapande skola-projekt som jag är projektledare för. Grupper med barn och elever från Vaxholm vandrar till bergets topp, möter en av konstnärerna och får uttrycka sin kreativitet i måleri, skuggspel, ljusverkstad mm. Att göra skillnad i en ung människas liv genom att möta det konstnärliga är stort.

Som alla med egen verksamhet fylls dagar även av pappersjobb, planera föreläsningar och workshops, möten, mail, uppdatera hemsidan, inköp osv.

När jag så släntrar nedför stigen från Redutten lämnar jag kvar min skaparhjärna på en av hyllorna. Den vilar tryggt bland lavar, plastankor, vax och slagmetall. Då kan jag gå hem för att baka bullar, klappa katterna, prata med mannen eller se på Första dejten på TV. Ja, helt enkelt vara en nästan helt vanlig människa utan min skaparhjärna.

I morgon blir det nya kreativa äventyr…

Estetik och skapande

Ny video publicerad i kostnadsfria appen Förskola21! Den här filmen handlar om ett samtal kring skapande & estetik i förskolan mellan mig och Katinka Leo, projektledare på Förskola21.

Filmklipp från appen Förskola21

Om du laddar ner appen Förskola21 så kan du, eller tillsammans med dina kollegor, se hela videon. Den avslutas med några bra frågor att reflektera kring i arbetslaget eller alldeles på egen hand.

Introduktion i måleri

Vi har introduktion i måleri för de allra yngsta. Kalle målar med rött. Stort och yvigt på pappret. Det kommer färg på handen. Han tittar på det röda och sen på mig. Jag nickar uppmuntrande. Han tar penseln och drar ut den röda färgen på handen.

Vad händer med Kalle i det ögonblicket? En ny upptäckt. Han kan styra den röda färgen, färgen är kall, penselhåren kittlar lite, handen förändras. Hans sinnen taggas. Han tittar på mig igen. Jag ler tillåtande. Han fortsätter sin röda upptäcktsfärd. Ganska snart är han färdig. Jag föreslår att vi ska gå och tvätta penseln.

Vi går till handfatet. Kalle har penseln med den röda färgen i ett stadigt grepp. Ordlöst kommunicerar han med hela kroppen. Ögonkontakten mellan oss känns viktig. Jag pekar på kranen. Han sätter på den med sin röda hand. Kranen färgas röd men Kalle tittar mest fascinerat på det rinnande vattnet och lyssnar till porlet. Jag låter honom titta.

Efter en stund föreslår jag att vi ska tvätta penseln (utmaning). Försiktigt för han toppen av penseln med de nu röda penselhåren mot vattenstrålen. Wow! Vattnet blir plötsligt alldeles rött! Vi gläds tillsammans. Han drar undan penseln och då slutar vattnet vara rött. Han upprepar proceduren många gånger tills färgen i vattnet blir mer rosa än röd. Han bestämmer när vattnet färgas rött och när det blir genomskinligt. Nu sitter bara den röda färgen kvar närmast skaftet. Jag visar honom hur man kan klämma på penseln och då kommer igen mer röd färg i vattnet. Han härmar mig och klämmer tills all färg är borta och vattnet strilar genomskinligt i handfatet igen.

Vi går tillbaka. Kalle ställer sin pensel bland de andra penslarna med borstet uppåt. Tillsammans sätter vi upp hans målning på väggen.

Måleriet på pappret tog 5 minuter, att måla sig på handen 5 min och att tvätta penseln tog 10 min. Vi hade inte bråttom.

Den här utforskande, lekfulla och sinnliga upptäcktsfärden varade ungefär 20 minuter. Kanske kan denna korta, tillåtande stund vara avgörande för Kalles inställning till skapande och måleri i framtiden.

Jag går hem och njuter av att jag har ett så meningsfullt och viktigt jobb. För mig har vår ordlösa dialog och Kalles förundran satt sig som en gnistrande pärla i mitt pedagoghjärta.

 

 

 

 

Estetik i förskolan

Ibland vill jag sticka hål på vissa ord. De är så uppblåsta och viktiga att ingen riktigt vågar ta i dem. Estetik och konst är båda sådana ord. Samtidigt är deras innehåll absolut livsnödvändigt. De behöver få vingar och bygga bon i våra hjärtan och skapa självklara platser i våra liv. Speciellt i förskolan.

IMG_6784

Vi har ett mycket positivt arv i förskolan. I förskolan och tidigare på dagis har barn målat, dansat, lekt, sjungit, läst, gjort ramsor, haft drama och rollekar och hittat på sagor. Fantasi, kreativitet och skapande har varit naturliga grundbultar i förskolans verksamhet. Förr planerade vi in aktiviteterna i ett schema för att fylla veckans alla dagar. Nu arbetar vi medvetet med undervisning, processinriktat och transdisciplinärt med såväl estetik som naturvetenskap och teknik.

Det är ingen tillfällighet att fantasi och kreativitet varit så centrala i barnens vardag. Skapandet är centralt i barnens värld, ja egentligen vill jag säga i människan värld, barntiden är bara en indikation på en början av varje människas liv. Naturligt är vi kreativa och skapande varelser. Vi behöver det för vår överlevnad. Likadant med fantasin. Fantasin tränar vår föreställningsförmåga och vårt abstrakta tänkande. Den behöver vi bl a för att leva oss in i olika möjligheter, för empatin och för att lösa problem vi aldrig ställts inför tidigare.

KuheGAfQSSq8ESep17J7JQSom pedagog och konstnär i förskolan har jag förmånen att vara del i barnets seriositet inför detta. De tar konsten och estetiken på fullständigt allvar för de känner att det är viktiga och naturliga ingredienser i deras utveckling som människor.

Att våga gå in i en konstnärlig/skapande/estetisk process kan vara såväl omtumlande och avslöjande som rofyllt. Där finns inga facit om hur det ska vara. Där finns inga rätt eller fel, inga mallar, inga påbud. Vi går in i oss själva, hämtar upp tankar och känslor som finns där, använder material och tekniker för att gestalta. Det rummet är heligt och behöver omgärdas med respekt. Och det är det som idag skiljer förskolans mer medvetna pedagogik mot hur vi betraktade skapande på ”dagistiden”.

På dagistiden använde vi mallar, kopior och ifyllnadsövningar i bild. Vi konstruerade tomtar och troll som ”fröknarna” bestämt och vi gjorde förutbestämda rörelser till ett smalt register av sånger och ramsor. Det estetiska var styrt.

Hur kan vi förena det styrda skapandet med det helt fria skapandet till ett skapande som passar kraven i dagens förskola?

fullsizeoutput_3aa1

Det styrda idag är vår medvetna pedagogiska planering för de estetiska ämnena. Vi behöver undervisa barnen i tekniker, material, begrepp inom dans, musik, bild, poesi, drama och film för att ge dem möjligheter att gestalta sina erfarenheter, idéer, känslor och tankar ur en mångfald av perspektiv. Vi behöver även utmana dem för att utveckla sina uttryck men då med största respekt.

Framförallt behöver vi ge barnen tid att fördjupa sig i de estetiska ämnena för att de själva ska få komma in i ett eget skapande, i en process som gör att de kan få tag i sina alldeles egna unika uttryck utan krav på resultat. Utan att alltid fråga vad det blev eller föreställer.

– Det blev ”bara” ett konstverk – något som fanns inom mig tog gestalt utanför mig. Något som var osynligt synliggjordes, blev tydligare för mig själv.

Med de estetiska uttrycken får vi möjlighet att föra en dialog med oss själva. Vi blir till. Vi växer. Vi blir tydligare. Det är inte KONST-igare än så!

-TIPS!

Från söndag 11 november kan du lyssna på  Förskolepodden om Estetik där jag medverkar. Tack Josefin Malm och Sofie Källhage som gett mig möjligheten att utveckla mina tankar!

I appen Förskola21 kan du lyssna på Christian Eidevald som talar om Skapande tillsammans med Katinka Leo. Vilket underbart sammanträffande!

ucXmBB7oTlqKIvnercB3fg